yllegarnet

asså, bara för att jag en dag kanske inte hinner blogga så får ni juh inte sluta titta bloggen? eller hur? bra att ni fattar för jag vet att ni gillar min blogg :)
men just nu sitter jag och tittar på christine med mammi. jag tror att christine är manodepressiv. hon är ganska wierd.

en sak jag har krånglat med lite de senaste dagarna är något som har dykt upp i mitt huvud de senaste veckorna... det är många jag vill vara med i klassen, men de jag vill vara med är så utspridda i klassens grupperingar. och ändå vill jag känna att jag hör hemma någonstans och inte bara gå omkring bland alla. jag hittar aldrig liksom hem. det är skitskönt att ha så många i klassen som man kan vara med, men det blir så svårt ibland. jag vill inte såra någon och jag vill inte övergiva någon. nej, jag ska helt enkelt fortsätta vara med alla. jag är liksom sån, har alltid varit. gud vad det låter som att jag skryter eller nåt. det är inte så jag menar haha. men nu börjar christine igen. sov gott/ yllet